⌂ Hem | ✉ Kontakt | ≡ Sidkarta | © 2011-2024

Redovisningsprinciper

Starta Eget Info Logotyp-bild

Redovisningsprinciper är olika principer som är vägledande för hur redovisning ska upprättas för företag (och andra organisationer). Huvudsyftet med dessa principer är olika intressenter ska få en rättvisande bild av det aktuella företagets ekonomiska förehavanden.

Olika intressenter kan ha olika intressen av att företagets redovisning framhävs utifrån olika utgångspunkter. Exempelvis har Skatteverket ett intresse av hur redovisningen är utformad i olika bolag. Andra intressenter är exempelvis aktieägare, anställda, leverantörer, med flera.

Redovisningsprinciperna säkerställer bland annat att redovisningen är konsistent framställd på ett sätt som säkerställer jämförbarhet dels mellan olika företag (inom exempelvis samma bransch), och dels mellan samma företag över tiden.

Läs om de enskilda redovisningsprinciperna i artikeln nedan:

Redovisningsprinciper och lagen

De flesta av redovisningsprinciperna återfinns i lagen (främst Årsredovisningslagen, ÅRL), medan några finns som redovisningsmässig praxis. Praxis för redovisning utvecklas av bland annat Bokföringsnämnden (BFN), vilket är en svensk myndighet med ansvar för utveckling av god redovisningssed. Både dessa typer av redovisningsprinciper ska likväl åtföljas. Läs Skatteverkets formella artikel om redovisningsprinciper för en fördjupning (se länk längst ned i den här artikeln).

Rättvisande bild, god redovisningssed och överskådlighetsprincipen

Det finns tre stycken överordnade redovisningsprinciper, vilka är: Rättvisande bild, god redovisningssed, och överskådlighetsprincipen.

Rättvisande bild och god redovisningssed

Rättvisande bild, även benämnd true and fair view betyder att den ekonomiska situationen i företaget ska framhävas på ett så riktigt sätt som det går. Därmed gäller det att exempelvis den finansiella ställningen i företaget samt posterna i resultaträkningen, balansräkningen och så vidare, inkluderar all betydelsefull information som ger denna riktiga bild.

Relation till lagen och god redovisningssed. Begreppet rättvisande bild är underordnat lagstiftningen men överordnat god redovisningssed (läs mer här). För det enskilda företaget gäller det att inte dölja några detaljer utan att presentera så korrekt information som möjligt i enlighet med de enskilda redovisningsprinciperna, så att företagets intressenter kan få just en rättvisande bild av bolaget.

Överskådlighetsprincipen

Överskådlighetsprincipen innebär helt enkelt att årsredovisningen ska vara tydligt och överskådligt upplagd, på ett sätt som gör att minimalt med kunskaper inom redovisning krävs för att förstå den.

Försiktighetsprincipen

Med försiktighetsprincipen avses att ett företag beaktar god försiktighet vid redovisning av företagets tillgångar och skulder; med detta menas att tillgångar ska värderas lågt och skulder ska värderas högt.

Vad säger lagen? I Årsredovisningslagen ÅRL, 2 kap, 4 §, tredje punkten står det:

”värdering av de olika posterna och, i förekommande fall, delposterna ska göras med iakttagande av rimlig försiktighet”.

Värdera tillgångar lågt & skulder högt. Det gäller alltså enligt försiktighetsprincipen att tillgångar redovisas lågt (försiktigt) och skulder högt (också försiktigt). När ett företag tillämpar försiktighetsprincipen och ska göra värderingar av tillgångar och skulder är det med andra ord viktigt att vara försiktig i bedömningen av det bokföringsmässiga värdet på dessa.

Exempel 1. Ofta används lägsta värdets princip (LVP) vid tillämpandet av försiktighetsprincipen vilket innebär att en omsättningstillgång värderas till det lägsta av det historiska anskaffningsvärdet och aktuella värdet.

Exempel 2. Ett annat exempel på försiktighetsprincipen är när ett företag äger en aktiepost. Då tas vinster upp först då de realiseras och förluster redan då de befaras.

Syftet med försiktighetsprincipen är att företaget inte ska kunna skönmåla företagets verksamhet, det vill säga: företaget ska inte kunna få det att se ut som att verksamheten går bättre än vad den gör.

Matchningsprincipen

Matchningsprincipen innebär att utifrån en verksamhets intäkter fastställa vilka kostnader företaget haft för att erhålla dessa intäkter. Under samma räkenskapsår ska "matchning" ske för dessa intäkter och kostnader. Läs även vår artikel om intäkter och kostnader.

Matchningsprincipen och periodiseringsproblemet. Ett problem är ofta att i ett företag fastställa vid vilken period en intäkt respektive kostnad ska tas upp. Detta benämns som periodiseringsproblem (se: periodiseringar). För att komma till rätta med detta dilemma kan två frågor vara relevanta att ställa:

  • Vilka är intäkterna under perioden?
  • Vilka har kostnaderna varit för att erhålla dessa intäkter?

Därmed underlättas matchningen av intäkterna och kostnaderna då det finns en anknytning mellan dessa.

Illustrerande exempel. Ett vanligt exempel gällande matchningsprincipen är när ett företag köper en anläggningstillgång, t.ex. en maskin, som vi antar kommer att generera intäkter jämnt över tio år.

Om vi antar att den kostar 200 000 kr tas inte anskaffningskostnaden för denna upp vid bara ett år utan den avskrivs med 10 % per år i 10 år, dvs. med 20 000 kr per år. Den ska ju användas av företaget i tio år och generera intäkter under lika många år, varför kostnaderna bokförs med 20 000 kr per år för att matcha kostnaderna mot de intäkter som maskinen är tänkt att generera.

Varaktighetsprincipen

Varaktighetsprincipen betyder enligt Årsredovisningslagen (ÅRL), 2 kap, 4 § att

"företaget ska förutsättas fortsätta sin verksamhet".

Med det menas att det antas att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet under den förutsägbara framtiden. Varaktighetsprincipen kallas även fortlevnadsprincipen.

Principen om öppenhet

Principen om öppenhet innebär att den information som ett företag ger ska vara så öppen som möjligt så att intressenter kan hitta information på ett enkelt sätt. Principen om öppenhet kallas även för transparensprincipen. Det är viktigt att informationen är lättbegriplig och överblickbar.

Jämförbarhetsprincipen

Jämförbarhetsprincipen innebär att företag över tiden ska tillämpa samma principer för exempelvis klassificering och värdering av poster i balansräkningen, resultaträkningen och i årsredovisningen.

Jämförbarhetsprincipen kallas även konsekvensprincipen, eller principen om konsekvent tillämpning och jämförbarhet.

Undantag. I vissa fall kan avsteg ifrån jämförbarhetsprincipen göras, exempelvis om en lagändring kräver det, eller då ett företag byter koncerntillhörighet.

Syftet med jämförbarhetsprincipen är att jämförelsen från år till år ska underlättas för de intressenter som vill analysera bolaget.

Periodiseringsprincipen

Periodiseringsprincipen innebär att företagets intäkter och kostnader ska hänföras till rätt period. Detta relaterar direkt till begreppet periodiseringar.

Enligt periodiseringsprincipen gäller även att affärshändelser ska bokföras i samband med att de inträffar.

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen innebär främst att den utgående balansomslutningen för ett räkenskapsår ska vara lika med den ingående balansomslutningen följande räkenskapsår.

Exempel: Om tillgångarnas värde per den 31/12 är 1 000 000 kr år 1, och skulderna och det egna kapitalet finansierar tillgångarna med 500 000 kr vardera så utgör dessa värden även ingående balans den 1/1 år 1.

Väsentlighetsprincipen

Meningen med väsentlighetsprincipen är att bokföring och redovisning av småsummor inte ska uppta för mycket energi och administrativt arbete (det vill säga kostnad).

Exempel 1: Små poster slås ihop. Väsentlighetsprincipen innebär att små poster under vissa förutsättningar får slås ihop med andra poster, det viktiga är att inte företagets rättvisande bild äventyras.

Exempel 2: Endast väsentliga belopp periodiseras. Väsentlighetsprincipen innebär också att endast väsentliga belopp behöver periodiseras. Vad betyder då väsentligt belopp? Givetvis uppkommer gränsdragningsproblem för vad som bör klassas som ett väsentligt belopp; läs mer i vår artikel om periodisering.

Syftet med väsentlighetsprincipen. Väsentlighetsprincipen syfte är att ge upphov till tidsbesparing.

Bruttoredovisningsprincipen/Kvittningsförbudet

Bruttoredovisningsprincipen, eller kvittningsförbudet som den även kallas, innebär att poster i balansräkning och resultaträkning inte får (som huvudregel) kvittas mot varandra. Det vill säga, det är inte tillåtet att kvitta tillgångar mot skulder, eller intäkter mot kostnader. Principen förklaras bäst med ett exempel:

Exempel: Företag A är har skickat en faktura till Företag B om 1 000 SEK. Samtidigt har Företag B skickat en faktura till företag A om 900 SEK. I detta fall ska Företag A redovisa en intäkt om 1000 SEK och en kostnad om 900 SEK. Med andra ord är det som huvudregel inte tillåtet att helt enkelt bara redovisa 100 SEK som intäkt. (Motsvarande gäller även givetvis Företag B).

Undantag: Ett undantag ifrån denna princip gäller att det går att kvitta förskott ifrån kund mot varulager under vissa förutsättningar.

Realisationsprincipen

Realisationsprincipen används för att bestämma i vilket räkenskapsår en intäkt ska redovisas. Principen försöker uppnå att en intäkt ska redovisas under den period då motsvarande affärshändelse är avslutad och information om denna är säkerställd; annorlunda uttryckt så säger principen att endast konstaterade intäkter ska redovisas.

Realisationsprincipen bygger på tre kriterier som ska vara uppfyllda för att en intäkt ska anses vara konstaterad: (i) risker och rättigheter rörande en vara ska ligga hos kunden, (ii) det ska vara sannolikt att betalning kommer att ske, och (iii) motsvarande inkomster och utgifter ska kunna beräknas tillförlitligt.

Exempel: Ett företag har fått en order av en kund under ett räkenskapsår. De slutgiltiga villkoren för ordern är dock inte färdigställda per slutet av räkenskapsåret, och därför redovisas ingen intäkt relaterad till ordern under detta räkenskapsår.

Principen om individuell värdering – post-för-postprincipen

Principen säger att de olika tillgångar som utgör de sammanlagda tillgångarna, och de olika skulder som utgör de sammanlagda skulderna, ska värderas separat. Detta innebär bland annat att en ökning av värdet av en tillgång inte får kvittas mot en minskning i värdet av en annan tillgång.

Exempel: Om ett företag äger ett antal maskiner, så ska dessa värderas separat.

Undantag: I vissa fall får undantag göras, och man får då använda sig av så kallad kollektiv värdering. Dessa undantag rör (i) så kallade homogena varugrupper, och (ii) fall då det blir orimligt utifrån ett kostnadsperspektiv att värdera separat.

Kongruensprincipen

Kongruensprincipen säger att förändringar i värdet av tillgångar och skulder på balansräkningen måste redovisas i resultaträkningen (som huvudregel).

Exempel: Företag A skriver ned värdet på en fastighet, vilket alltså minskar värdet på företagets tillgångar i balansräkningen. Motsvarande värdeminskning ska då alltså enligt kongruensprincipen tas upp som en kostnad i resultaträkning för samma räkenskapsår.

Neutralitetsprincipen

Neutralitetsprincipen säger att värdering av skulder och tillgångar ska ske neutralt, och endast fokusera på vad som är rätt värdering. Exempelvis ska hänsyn inte tas till vilken effekt en sådan värdering får på företagets resultat eller skatt.

Exempel: Företag A funderar på om en fastighet bör skrivas ned, och i så fall hur stor nedskrivningen ska vara. När företaget söker avgöra vilken nedskrivning som är korrekt, så får hänsyn inte tas till vad effekten på företagets vinst blir.

Skatteverket har koll på redovisningsprinciperna

En fördjupning av de olika redovisningsprinciperna hittar du på Skatteverkets hemsida. Se Skatteverket.se (Redovisningsprinciper).

Ambitionen är att innehållet på StartaEgetInfo.se ska vara korrekt; men mallar och information är gratis och används helt på användarens eget ansvar, och ska användas bara om tillräcklig kompetens innehas av användaren. Läs mer på länken ”Cookies och disclaimer” (längst ned).